lindapingvin

Yes! Jag klarade av Kortvasan.
I fredags klockan 11.30 gick starten från Oxberg.
De första kilometrarna tyckte jag att det kändes relativt lättåkt,
och efter ca en och en halv timme hade vi kommit till delmål ett, Hökberg.
Allteftersom vi åkte vidare kändes det tyngre och tyngre, ty jag hade inget glid.
Knappt så jag tog mig nerför backarna utan att staka.
Vi kom till Eldris och jag fick fylla på med lite blåbärssoppa, semmelbulle och choklad.
Nu var det bara 9km kvar till målet i Mora.
När det var ca 7km kvar, sa jag till Emma: åk gärna före du, jag orkar inget mer.
Jag hade fruktansvärt ont i svanken nu och trodde nästan att jag skulle gå av på mitten.
Emma susade iväg och jag tragglade på i lugnt tempo.
Jag var väldigt nära på att ge upp.
Men jag kunde väl inte bara sätta mig där på en sten och gråta?
Vem skulle då ta mig till målet?!
Så, det var bara att kämpa på, och när jag varit ute i fyra timmar, tjugofyra minuter och fyrtioåtta sekunder gled jag över mållinjen.
Just precis då kände jag mig inte speciellt glad eller nöjd, men nu i efterhand känner jag mig nöjd att jag överhuvudtaget tog mig runt.